Inte hela vägen fram
01 Juni 2015, 19:12
Angående om att alltid snubbla på mållinjen. Min konståkningssäsong har inte varit den bästa men när säsongen var slut fick jag reda på att jag ändå hade lyckats skrapa ihop tillräckligt med poäng för att söka till elitserien. Jag trodde fortfarande att jag inte skulle komma med men när Regina skickade ut allas resultat från förra året och information om elitserien i höst började jag räkna efter lite. Det var många som skulle bli seniorer och inte lika många skulle bli juniorer så jag kände att jag hade en lite chans att komma med. Igår kom den färdiga listan ut med 40 fasta elitserieåkare och 8 utmanare. Med den turen som jag alltid har var jag rankad 41:a. 41:A!!!!!! Precis så där förbannat nära som jag var förra året. Det hade känts bättre att veta att 30 stycken kom med eller att jag var rankad 45:a men att vara så nära men ändå inte lyckas komma med grämer jag mig något oerhört över. Varför varför varför är aldrig turen på min sida? Det är så små marginaler att jag inte vet vart jag ska ta vägen!
Det enda jag kan hoppas på nu är att någon tackar nej (i tid det här året tack) men tror inte att det blir så. Livet är fullt av käftsmällar men det är bara att resa sig upp igen. Konståkning är "bara" en hobby och det finns viktigare saker i livet men eftersom jag lägger ner nästan all min lediga tid på detta så tar det väldigt hårt att inte nå hela vägen fram. Jag får fortsätta att tävla A-tävlingar och slita som ett as tills jag stupar. Någon gång tycker jag att det borde löna sig, eller jag VET att slit lönar sig i slutändan.
